Det är en årsdag idag. Jag har ganska många, utspridda över året. Jag kunde göra en egen kalender med egna röda dagar om jag ville. Då kunde dagen idag vara en sådan. Egentligen känns det lite osäkert att skriva på nätet, för även om jag är anonym så kanske min historia för någon blir bekant. Och rätt som det är, så är denna någon en någon jag helst inte skulle se här. Därför är jag försiktig och skriver kanske inte allt. Åtminstone inte helt svart på vitt. Ändå är jag är inte ensam om min situation. Vi är många. Jag har lustigt nog aldrig tänkt på det som jag genomlevt som ett hederbrott förrän jag såg på Kalla Fakta här om dagen. Inser ju nu att det är det i allra högsta grad. Det är så lätt att tänka att sådana saker handlar om någon annan, att det är några andra människor som drabbas. För min hisotria handlar ju bara om mig, om min familj och om värderingar på villovägar. Det handlar om människor som inte kan hantera att min verklighet är annorlunda än deras. Och att jag valde en annan väg en dem. Jag valde att tala.

Den historia jag berättar är alltså i allra högsta grad en historia som handlar om heder. Men det är också en historia som handlar om några människor skam som de försöker överför på andra. Och jag råkar vara en av dem som är ett hot mot det som är deras trygghet. Människorna är inga obestämbara. De är människor i min släkt, människor från det som var mitt sammanhang tidigare. Människor jag inte träffat på många år nu. 

På det sättet kan man säga att min historia är just det, en historia. Samtidigt är min historia också en historia om min vardag idag. Min vardag som psykiskt funktionshindrad invandrande kvinna. En historia om möten med psykiatrin och socialtjänst och möten med en hjälparkultur som för mig ofta ter sig främmande. Men det är också en historia som handlar om goda möten, delaktighet och självbestämmande, Något som inte varit så självklart som det kanske borde.

Utifrån sett har jag nog ett ganska komplicerat liv fortfarande, ändå är det så mycket enklare nu än det någonsin varit. För den som levt som gömd eller ofri är friheten något konkret. Friheten är att kunna skriva ner sina tankar utan att behöva vara rädd för att behöva dö för rätten till dem.