Inspirerades av en underbar nätvän till mig som ofta skriver dikt på rim och skrev så denna dikt om flykten:

Jag tänkte att här lite kort summera

hur allt gick till, vid flykten med mera

Luta dig tillbaka, ta ett djupt andetag

och minns att allt är bra, åtminstone idag:

Jag växte upp med familjen, jag var redan då på flykt,

och levde under förhållanden som inte var så tryggt

Vardagen, den bestod av våld av alla slag

hur jag överlevde det förstår jag inte än idag

Som så ofta när man levt som jag, under tortyr

är det inte alltid så att logiken längre styr

När jag lämnat min familj och börjat tänka själv

var det som att dra ur proppen på en vildsint älv

Jag ville gärna ta till mig det nya landets seder

för familjen blev detta en fråga kallad heder

Jag gjorde fel sorts val, så sa man i min släkt

någon annan hade kanske sagt att de handlat i affekt

Jag ville själv bestämma över mina beslut

Detta i sin tur ledde till att läget blev akut

En man sändes till min dörr och gav mig ovett

resultatet blev åtta dagar på ett lasarett

I det skedet togs ett beslut att jag skulle lämna stan

Det sades till mig då att för detta fanns en plan

Jag sändes tvärs över landet och fick bo på kvinnojour

Att stödet sen försvann var något jag erfor

Min hemkommun ville inte för kalaset betala

det var detta som ledde till konsekvenser fatala

Ut i februarinatten jag hänvisades till slut

min bil fick bli en sorts hemma-substitut

För mig var det rätt enkelt - jag behövde få stöd

jag behövde få tak över huvudet, -vatten och bröd

sedan hade jag också mått väldigt gott utav

att få vila en stund - helt utan krav

Jag hade precis flytt - jag var äntligen fri

det jag sökte nu var själens amnesti

Ett nytt skede skulle ta vid när jag skulle få erfara

att mitt liv det stod inte i någon omedelbar fara

Det som i stället skedde var att faran kom från annat håll

som att ödet på något vis stod och väntat i bakhåll

När dörrar slogs igen och kylan blev min vän

kunde jag inte vara trygg, inte riktigt än.

Jag har många gånger tänkt att livet skänte mig ett spratt

och mina barndomssynder kom mig i allra högsta grad ifatt

fast egentligen så tror jag att jag hade otur

och hamnade i en ny sorts hederkultur

Ibland tänker jag att jag kanske aldrig borde flytt

Men när jag tänker så, då får jag tänka nytt

för trots att jag inte fick den hjälp jag ville ha

Så ledde det ändå till slut till något bra.