Direktlänk till inlägg 4 november 2012
Inspirerades av en underbar nätvän till mig som ofta skriver dikt på rim och skrev så denna dikt om flykten:
Jag tänkte att här lite kort summera
hur allt gick till, vid flykten med mera
Luta dig tillbaka, ta ett djupt andetag
och minns att allt är bra, åtminstone idag:
Jag växte upp med familjen, jag var redan då på flykt,
och levde under förhållanden som inte var så tryggt
Vardagen, den bestod av våld av alla slag
hur jag överlevde det förstår jag inte än idag
Som så ofta när man levt som jag, under tortyr
är det inte alltid så att logiken längre styr
När jag lämnat min familj och börjat tänka själv
var det som att dra ur proppen på en vildsint älv
Jag ville gärna ta till mig det nya landets seder
för familjen blev detta en fråga kallad heder
Jag gjorde fel sorts val, så sa man i min släkt
någon annan hade kanske sagt att de handlat i affekt
Jag ville själv bestämma över mina beslut
Detta i sin tur ledde till att läget blev akut
En man sändes till min dörr och gav mig ovett
resultatet blev åtta dagar på ett lasarett
I det skedet togs ett beslut att jag skulle lämna stan
Det sades till mig då att för detta fanns en plan
Jag sändes tvärs över landet och fick bo på kvinnojour
Att stödet sen försvann var något jag erfor
Min hemkommun ville inte för kalaset betala
det var detta som ledde till konsekvenser fatala
Ut i februarinatten jag hänvisades till slut
min bil fick bli en sorts hemma-substitut
För mig var det rätt enkelt - jag behövde få stöd
jag behövde få tak över huvudet, -vatten och bröd
sedan hade jag också mått väldigt gott utav
att få vila en stund - helt utan krav
Jag hade precis flytt - jag var äntligen fri
det jag sökte nu var själens amnesti
Ett nytt skede skulle ta vid när jag skulle få erfara
att mitt liv det stod inte i någon omedelbar fara
Det som i stället skedde var att faran kom från annat håll
som att ödet på något vis stod och väntat i bakhåll
När dörrar slogs igen och kylan blev min vän
kunde jag inte vara trygg, inte riktigt än.
Jag har många gånger tänkt att livet skänte mig ett spratt
och mina barndomssynder kom mig i allra högsta grad ifatt
fast egentligen så tror jag att jag hade otur
och hamnade i en ny sorts hederkultur
Ibland tänker jag att jag kanske aldrig borde flytt
Men när jag tänker så, då får jag tänka nytt
för trots att jag inte fick den hjälp jag ville ha
Så ledde det ändå till slut till något bra.
Det dök upp i flödet, plötsligt och utan förvarning. Det var en länk till ett nyhetsinslag om en psykoterapeut som dömts för att ha utnyttjat sina patienter sexuellt. Det är ofta på det sättet det händer. Jag läser något och mina minnen triggas och d...
Det är en årsdag idag. Jag har ganska många, utspridda över året. Jag kunde göra en egen kalender med egna röda dagar om jag ville. Då kunde dagen idag vara en sådan. Egentligen känns det lite osäkert att skriva på nätet, för även om jag är anonym så...
När jag hade bott under bar himmel, eller i alla fall under taket på min bil, i åtta nätter togs jag in, via gynekologmottagningen och kvinnokliniken till psykiatrin. Jag var vid det laget ganska sliten. Dagarna hade gått mest åt till att praktiskt f...
Gynekologen har satt sig på sängen och tittat utforskande på mig. "Du har varit igenom en hel del" säger hon medlidsamt. Jag tittar upp på henne och inser genast var jag befinner mig. Jag är varm och känner mig lätt darrig men starkare än dagen innan...
Varje dag, utom första dagen, under de åtta dagarna som jag bodde i min gamla röda Volvo 740 så gick jag ner till psykiatriska jourmottagningen som fanns vid en sidobyggnad bredvid det lokala regionsjukhuset. Jag träffade en ny jourläkare varje gång ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | ||||||
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||||
|