Gynekologen har satt sig på sängen och tittat utforskande på mig. "Du har varit igenom en hel del" säger hon medlidsamt. Jag tittar upp på henne och inser genast var jag befinner mig. Jag är varm och känner mig lätt darrig men starkare än dagen innan. "Jag har talat med mina kolleger" säger hon lite långsamt, "vi har inte skäl att ha dig kvar här så länge till, men vi tycker inte heller att du skall bo på gatan längre. Vi tror helt enkelt att det vore bäst om du kanske kunde vara på en särskild avdelning, alltså... inom psykiatrin, bara tills allting ordnat sig" säger hon. "Psykiatrin?" frågar jag osäkert. "De vill inte ha mig". "Jag vet att de inte ville det förut" säger gynekologen, "men jag har talat med dem och de är villiga att ta emot dig nu".

Jag förstår inte riktigt vad hon säger. "Vill de ha mig?" frågar jag osäkert. "Ja, du är välkommen" säger hon och ler varmt. Sedan skrattar hon till "de flesta brukar inte vara lika lättade som du att bli hänvisade dit!".

Det må kanske vara, men det här betyder för det första att jag kommer att ha tak över huvudet ett litet tag framöver. Och för det andra att det kanske är så att det finns någon som tror mig. Eller betyder det inte det?  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det dök upp i flödet, plötsligt och utan förvarning. Det var en länk till ett nyhetsinslag om en psykoterapeut som dömts för att ha utnyttjat sina patienter sexuellt. Det är ofta på det sättet det händer. Jag läser något och mina minnen triggas och d...

Det är en årsdag idag. Jag har ganska många, utspridda över året. Jag kunde göra en egen kalender med egna röda dagar om jag ville. Då kunde dagen idag vara en sådan. Egentligen känns det lite osäkert att skriva på nätet, för även om jag är anonym så...

Inspirerades av en underbar nätvän till mig som ofta skriver dikt på rim och skrev så denna dikt om flykten:   Jag tänkte att här lite kort summera hur allt gick till, vid flykten med mera Luta dig tillbaka, ta ett djupt andetag och minns a...

När jag hade bott under bar himmel, eller i alla fall under taket på min bil, i åtta nätter togs jag in, via gynekologmottagningen och kvinnokliniken till psykiatrin. Jag var vid det laget ganska sliten. Dagarna hade gått mest åt till att praktiskt f...

Varje dag, utom första dagen, under de åtta dagarna som jag bodde i min gamla röda Volvo 740 så gick jag ner till psykiatriska jourmottagningen som fanns vid en sidobyggnad bredvid det lokala regionsjukhuset. Jag träffade en ny jourläkare varje gång ...