När jag hade bott under bar himmel, eller i alla fall under taket på min bil, i åtta nätter togs jag in, via gynekologmottagningen och kvinnokliniken till psykiatrin. Jag var vid det laget ganska sliten. Dagarna hade gått mest åt till att praktiskt försöka ordna saker. Jag hade sagt upp min lägenhet i den stad jag kom från och jag hade ordnat med magasinering av mina saker. Allting från min nya hemliga ort. Jag hade varit på polisförhör och ordnat med praktiska saker kring min skyddade identitet, stängt bankkonton och liknande för att inte kunna bli hittad lika lätt. Allt det och ovissheten om framtiden hade slitit på mig. 

"Du har doktorn om en halvtimme. Se till att klä på dig ordentligt!" En något rundlagd äldre kvinna som aldrig kommit sig för att presentera sig står i dörren till det som varit mitt rum den gångna natten. Jag tittar upp och granskar rummet runtom mig. Jag ligger i en typisk sjukhussäng. En orangefärgad filt täcker större delarna av kroppen. Sängen ärmed långsidan placerad invid en ljust aprikosfärgad vägg och en likadan säng står i rummet på motsatta sidan. Ovanför sängarna, på väggen finns en lampa och en rad med uttag och konstiga hål är placerade på en träpanel som löper längs med hela väggen. Hålen kommer sig av att rummet tidigare varit en förlossningssal får jag senare veta. I taket finns en lysrörslampa. Ett tomt nattduksbord står bredvid min säng. Jag kikar över mot den andra sängen och ser mörka lockar som väller över kudden. Jag säger ingenting men kan höra att kvinnan ibland snyftar till. På hennes nattduksbord står tre kyra-på-dig-kort upprade prydligt. En deckare ligger också på bordet och ett par läsglasögon är placerade på boken som ser ut att vara välläst.

Jag stiger upp och kommer ihåg att mina kläder nu hänger på tork inne i det som är avdelningens tvättstuga. Jag drar filten runtom mig och smyger försiktigt ut i korrdioren, förbi ett par män som sitter och pratar lite lågmält och smyger in till tvättstugan. Precis som jag skall till att rycka upp dörren kommer en skötare förbi. "Nej, se det går inte" säger han. "Du måste ha tillstånd för att gå in där. Den där, den är låst." "Men, jag har mina kläder där inne" säger jag. "Ja, men då får du tala med någon ur ditt vårdlag" säger mannen och tar sats för att gå vidare. Jag stirrar mållöst framför mig innan jag inser att det är några vissa personer jag skall prata med. Medan jag står där och funderar på hur man får reda på vilket vårdlag man tillhör kommer den bastanta kvinnan från tidigare under morgonen förbi. "Står du här halvnaken?" frågar hon. "Du kanske gillar uppmärksamheten?" frågar hon. "Jag vill bara ha mina käder" piper jag fram. Kvinnan granskar mig och och drar med ena handen en gigantisk nyckelknippa ur fickan. "Nå, in med dig då!" säger hon, "men ta bara dina egna kläder". Jag kommer in i rummet där mina kläder är de enda  som hänger på tork. Hastigt rafsar jag ihop dem.      

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det dök upp i flödet, plötsligt och utan förvarning. Det var en länk till ett nyhetsinslag om en psykoterapeut som dömts för att ha utnyttjat sina patienter sexuellt. Det är ofta på det sättet det händer. Jag läser något och mina minnen triggas och d...

Det är en årsdag idag. Jag har ganska många, utspridda över året. Jag kunde göra en egen kalender med egna röda dagar om jag ville. Då kunde dagen idag vara en sådan. Egentligen känns det lite osäkert att skriva på nätet, för även om jag är anonym så...

Inspirerades av en underbar nätvän till mig som ofta skriver dikt på rim och skrev så denna dikt om flykten:   Jag tänkte att här lite kort summera hur allt gick till, vid flykten med mera Luta dig tillbaka, ta ett djupt andetag och minns a...

Gynekologen har satt sig på sängen och tittat utforskande på mig. "Du har varit igenom en hel del" säger hon medlidsamt. Jag tittar upp på henne och inser genast var jag befinner mig. Jag är varm och känner mig lätt darrig men starkare än dagen innan...

Varje dag, utom första dagen, under de åtta dagarna som jag bodde i min gamla röda Volvo 740 så gick jag ner till psykiatriska jourmottagningen som fanns vid en sidobyggnad bredvid det lokala regionsjukhuset. Jag träffade en ny jourläkare varje gång ...